Idag steg jag upp redan vid 05 och efter att ha tagit hand om ungarna osv så körde jag till stensjön för att ha en allra sista stund där för i höst, och där hade jag en asfin liten stund.🖤 Väl hemma igen la jag en stund på mina växter, sedan fräschade jag till mig lite innan jag åt senfrukost och därefter körde jag till stora stygga staden för ett litet äfventyr (som jag för övrigt längtat efter i månader). 

Jag piercade äntligen nosen igen!🖤 Jag var ju tyvärr tvungen att ta ut den gamla för ett tag sedan (för att göra en lång jäkla historia kort så tvingade ju läkaren mig att ta ut alla mina piercingar när jag skulle opereras i juni, hålet i nosen hann nästan växa ihop helt under tiden, jag ville ju dock verkligen ha min älskade näspiercing så jag tog i mer än rimligt är för att pressa in den, lyckades, men nosen blev jättearg och kort därefter blev den infekterad och jag bestämde mig för att ta ut den, med ett iallafall lite tröstande löfte till mig själv om att jag skulle få pierca om den just idag) och som jag har saknat den de här aslånga månaderna haha...💔 Jag kan ju skriva att det gjorde jäkligt mycket mer ont än tidigare (jag har ändå piercat just den nosvingen iallafall ett par tre gånger tidigare) och jag svor som en borstbindare åt den stackars piercaren, haha! Jag sa för övrigt även till piercaren att jag ta mig fan aldrig tänker pierca nosjäkeln igen (så den här gången ska det gå så jäkla fint osv haha). Men nu är det alltså äntligen gjort (för allra sista gången haha), och tänk... snart kommer jag att kunna sätta i min älskade näsring igen (men jag ska låta piercingen läka ordentligt och inte stressa med det osv även om jag naturligtvis kommer att stå och titta längtansfullt på min älskade näsring och behöva bråka med mig själv om att vänta varenda jäkla dag fram tills det är dags haha).😍🖤 Den här gången blir det för övrigt inget allt för romantiskt och passionerat jäkla nos-mot-nosande som riskerar att förlänga den här väntetiden heller, nu får det gå lugnt och fint till här ett tag och där med basta, och jag kan ju skriva att jag höll på att dö av skratt när jag häromkvällen försökte förklara det här tillfälliga regelverket för en vän och liksom sa ''... alltså så länge det går lugnt och fint till så behöver det ju inte... då behöver det liksom inte bli så mycket nos-aktion'', HAHA!😇

När jag ändå var inne i stora stygga staden och härjade så passade jag på att titta in på en secondhandbutik där jag aslyckligt hittade tre asfina gamla fotoramar (som kommer passa så jäkla fint med ett litet projekt jag ska pilla med i veckan att jag smäller av lite haha), jag besökte naturligtvis även alla växtsektioner i hela knalleland (och fick med mig en hel jäkla alocasia frydek variegata hem, hon heter Anna Maria Olsdotter av Isfolket) och köpte mig även bland annat ett par nya, asfina och så jäkla mjuka handdukar osv. 

Men på tal om fina grejer så läste jag den asfina gamla barnskräckboken När månen gick förbi häromveckan och den var genuint lika barnskräckläskig, fin och mysig som jag mindes den från när jag var liten.😇🖤 Jag har naturligtvis framkallat en jäkla massa bilder från boken som jag ska göra tavlor av så just nu känner jag mig orimligt asglad, taggad och icke tålmodig här haha! Per Åhlins stil är verkligen något annat... jag älskar hans illustrationer. Jag tycker att han, Sven Nordqvist och Tove Jansson genuint har skapat ett antal av de allra finaste barnboksillustrationer som finns.🖤 Det enda problemet med bilderna jag väntar på för tillfället är att det kommer att bli riktigt jäkla svårt att besluta var jag ska ha dem... för de skulle passa så jäkla fint på min barnboks- och muminvägg i sovrummet men de hade passat minst lika fint i vardagsrummet, haha... när jag ändå framkallade dem passade jag för övrigt på att framkalla ett par småfoton till min drömanslagstavla, det är sannerligen dags att uppdatera den lite snart och jag är orimligt taggad på det med (vänligen notera att jag även ska byta ut mina gamla trycknålar till mässingstrycknålar och det kommer bli himla fint), till nästa inlägg tänker jag att jag ska visa er ett par av Åhlin-bilderna och lite av det uppdaterade på drömanslagstavlan.😇

Jag har reflekterat mycket kring, och känt väldigt mycket för, det här med... att göra sitt hem till sitt eget... och att man idag, till skillnad från för ett par år sedan, genuint kan se att ''det här är Sabinas hem'', att mitt hem faktiskt har en karaktär och personlighet som jag tycker är asfin och genuint börjar kännas bara som jag. Jag vet inte varför jag känner så hårt om allt det här... men jag finns här på riktigt och det här är bara mitt (och ungarnas, för tillfället är allt det här bara vårat). Jag har genuint gett, eller är liksom mitt i projektet att ge, mitt hem en asfin karaktär och personlighet (enligt mig då naturligtvis men eftersom att det här är mitt hem så är det ju ändå bara min känsla som bestämmer osv så haha).🖤

Att jag känner så mycket för mitt hem och själva... projektet och skapandet av hemmet, har gjort att jag även tänkt mycket på vad som händer med allt det här när jag inte finns mer. Tänk om allt det här, allt som liksom äntligen har blivit jag, bara försvinner med mig? Det enda jag egentligen ''vet'' är att ungarnas aska kommer att brännas och sedan spridas med mig, allt annat är bara... ja, fritt att ''fantisera'' om såhär. Någon kommer att gå in här och kunna se mig, ett par grejer kommer kanske att hamna hemma hos någon när och kär, väldigt mycket kommer att hamna i brännbart för att det helt enkelt är så det fungerar... men allt annat? Kommer mitt hem bli ett dödsbo som skänks till en secondhandbutik? Kommer personalen där fundera över vad det är för typ av person som dött egentligen... för här kommer allt ifrån fina hemmagjorda tavlor, konstiga smågrejer och helt plötsligt ligger där en mumifierad mus i en ram, 828 stenar i olika former och storlekar, småfigurer från Adventure time och Marvel, ett kranium av en jäkla ko, och mumingrej efter mumingrej och asfina böcker, gamla böcker och ännu mer jäkligt konstiga böcker osv, haha! Kommer en person jag aldrig någonsin träffat köpa den där asfina När månen gick förbi-tavlan som jag gjort själv och varit så jäkla glad och stolt över? Kanske köper personen den med en genuin ''Åh! Det där är ju Per Åhlins När månen gick förbi, det här kommer jag ihåg från när jag var liten😍'' eller kanske köper personen den bara för att ramen är fin men väljer att byta ut motivet? Det är konstigt att tänka på, och att liksom... ''oroa sig över att tappa kontrollen över''... för allt som känns så betydelsefullt och fint för mig just nu kommer ju en dag bara vara grejer som tillhörde någon, och jag kommer ju inte märka av vad som händer med allt sen... eller så hemsöker jag sönder varenda jäkel som inte ser det fina i och genuint uppskattar mina grejer som jag själv gjort, haha!

Och när jag ändå skriver om hem... häromveckan hittade jag äntligen rätt färg till vardagsrummet (och till köket + andra sovrummet). Jag tänker ju mycket på hur ljuset i olika rum ser ut osv, dels för att jag ju helt enkelt älskar och liksom lägger märke till olika ljus, men även för att jag nästan alltid har ett fotoljus-tänk i bakhuvudet haha! Vardagsrummet ligger ju åt väst och har därför kvällssol (och alla vet hur mycket jag älskar sönder kvällsljus)... innan jag målade om hade jag ju en lite kallare och väldigt ljus beige färg i vardagsrummet och jag vet inte hur många gånger jag sett kvällsljuset falla in sådär lysande gyllene och varmt och tänkt att ''tänk hur jäkla fint det här ljuset hade sett ut mot väggen om den bara var lite mer gul och varm?🥺😍'', och jo, det blev så jäkla fint!🖤 Tillägger att jag än så länge bara målat färdigt två och en halv av fyra väggar här inne (för jag målar ju en vägg i taget och börjar alltid med den mest givande och roliga och tar de jobbigare och tråkigare väggarna sist haha). Jag kan för övrigt under projektet ha råkat uttrycka att ''Ha! Äntligen får jag finare gula väggar än Martin Beck! Den jäkeln!'' i en och annan story... jag är mitt i att titta på alla Beck-filmerna och han har fan väldigt fina gula väggar, så det har blivit en del halvbittra ''... till och med Beck har fina gula väggar och jag är fast med det här''-kommentarer samtidigt som jag passionerat gestikulerat och viftat mot mina ljusbeiga väggar varenda gång Becks väggar visats haha! Min strategi för målandet har den här gången för övrigt varit att göra förarbete, titta på en Beck, måla ett lager, titta på en Beck, måla ett lager till, titta på en Beck osv haha!

Köket, som för övrigt ligger åt öster och därför har morgon- och förmiddagssol, ville jag ha ljust och varmt. Jag har alltid älskat att vara där inne med det tidiga morgonljuset, men samtidigt alltid undrat ''... hur mycket varmare hade det här rummet kunnat kännas om väggarna var lite sådär ljust varmgula istället för vita?'', och därför valde jag samma färg till köket som till vardagsrummet. Andra sovrummet däremot ligger, som vardagsrummet, åt väst och har kvällsljus, och till det rummet valde jag faktiskt samma gula färg fast i en lite lite ljusare ton. Det kändes rimligt att köra med den lite ljusare gula färgen, både för att det är en fin färg (och naturligtvis för att det kommer att bli asfint när kvällssolen tittar in där med haha) och för att det känns som en lite ''neutral'' färg som lite vem som helst hade kunnat tycka om osv. Jag har inte börjat måla köket eller andra sovrummet än (och har ju en och en halv vägg kvar här i vardagsrummet), men jag har däremot målat ett par ''testfläckar'' i köket just för att se hur morgonljuset ser ut mot den färgen och det kommer genuint att bli asfint det med (precis som den lite ljusare gula kommer bli med kvällsljuset i andra sovrummet).🖤

Även mitt sovrum ligger för övrigt åt öster och har morgonljus men där har jag ju den där mörkare gammelrosa och nästan lite rostiga färgen och även det blir ju hur fint som helst när morgonsolen lyser mot väggarna, hallen är åt väst och har kvällsljus, men där har jag ju den där väldigt mörkgröna färgen och det är verkligen hur fint som helst när det lyser in i mörkret där med... jag älskar genuint både det mörka och det ljusa, det handlar bara om vilken känsla jag vill att rummet ska ge mig.🖤

Åh, innan jag avslutar måste jag bara få skriva om en grej som för mig personligen betyder asmycket och som jag är obeskrivligt jäkla asglad och stolt över.🖤 Sedan ett tag tillbaka har jag äntligen nästan lyckats komma upp till min "standardvikt" (eller snarare ''standardform'' då jag inte brukar väga mig och gå efter kilon på det sättet, men man ser ju ändå om man går ohälsosamt mycket ner eller upp i vikt osv) och även liksom lyckats bara vara där, stabilt. På grund av dåligt mående så tappade jag ju extremt mycket vikt under första halvåret av 2025, och sedan följde ungefär ett helt år då jag, fortsatt på grund av dåligt mående, fick kämpa väldigt mycket för att lyckas gå upp i vikt igen... jag hade alltså fortsatt väldigt svårt att äta tillräckligt men kämpade långsamt på ändå och lyckades pö om pö hitta egna små knep och lösningar för att äta ändå osv.

Grejen är ju den att jag, med min adhd och autism osv, redan har mina ''standardsvårigheter'' med mat även när jag mår fint (jag är ''kräsen'' och äter väldigt selektivt, kan fastna för en grej och bara vilja äta det i månader, kan på grund av att jag fastnar i exempelvis skrivande eller pill med växter osv glömma bort att äta och inte inse att jag inte ätit ens frukost än förran det börjar mörkna ute igen osv haha), men när jag mår dåligt på det här sättet så kan jag inte äta... inte på det sättet att jag ''bara tappar aptiten'' utan när jag mår riktigt dåligt så bara växer det i munnen på mig av illamående bara vid tanken på mat osv. Det är genuint en grej som jag verkligen mått riktigt jäkla dåligt över, alltså att hamna i långa perioder där man inte kan äta gör ju väldigt mycket med en person, och då menar jag inte bara kroppsligt utan även psykiskt... att ständigt gå omkring och liksom ha ångest över att jag inte kan äta, känna mig astrött och håglös, se att jag väger alldeles för lite, känna hopplöshet och liksom hela tiden bara gå omkring och tänka på olika sätt att få i mig tillräckligt för att gå upp igen osv. Men, sedan ett tag tillbaka så känner jag alltså att jag äntligen kroppsligt är mig själv igen och jag känner mig så jäkla glad, stolt och tacksam över det.🖤

Jag har fortfarande dagar då och då då jag knappt äter alls, främst om jag har rå-ångest eller är väldigt stressad osv, men jag känner ändå att jag liksom ''tar'' det bättre och stabilare, jag kan liksom låta mig själv ta en dag eller två då jag äter asdåligt men jag kommer inte låta det gå för långt igen och har liksom blivit asmycket bättre på att faktiskt äta (och har även små knep för att öka kalorierna i det jag faktiskt äter under dagarna då jag knappt äter alls osv). Det känns som att jag sköter detta asmycket bättre och mer stabilt nu, och det känns väldigt fint. Jag vill ju liksom inte hamna där igen, där jag redan gått ner alldeles för mycket och måste kämpa sönder för att gå upp igen i månader osv... jag vill bara kunna fortsätta vara där jag är nu, äta så gott jag kan, leva som vanligt och slippa att mat och vikt tar upp så jäkla mycket plats i huvudet igen.

Men vet ni vad? Nu tänker jag faktiskt stoppa mig själv här (även om jag naturligtvis har råkat komma på minst 38 asviktiga grejer till att ''bara skriva lite snabbt om...'' osv haha) för natten närmar sig och är astrött efter den här dagen. Men en grej som jag verkligen vill fördjupa mig lite mer i nästa inlägg är mitt ''må bättre-projekt'' som jag skrev om för ett par inlägg sedan, där har hänt mycket sedan senast (bara för att nämna en liten liten grej om det lite snabbt här så kan jag ju skriva att jag den senaste tiden har fått så jäkla mycket gjort och tagit tag i så jäkla mycket av allt som bara stressat sönder mig här hemma och det känns obeskrivligt fint och så jäkla lättande). Men det var allt för ikväll, allt gott sålänge!🖤

Höstmorgon på stensjön 
Lite av dagens skörd efter äfventyret i stora stygga staden 
Mjukt varmgult är inte fult det är så jäkla fint